Snart kommer någon för att kapa spåren i lämpliga längder och transportera bort dem för återanvändning. Kanske vid det nya logistikcentrat i Kjula.
De sista resterna av Eklången som stationssamhälle är därmed utplånade.
(Klicka på bilderna så blir de större!)
Norra Södermanlands Jernväg invigdes den 30 september 1895.
Restiden för eskilstunabor som skulle till Stockholm reducerades därmed till mellan fyra och fem timmar.
Eklången station 1915. Tåget dras av lok nummer 9 och är på väg mot Södertälje Södra. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.
Kartan över hela sträckningen mellan Södertälje Södra och Mälarbaden är hämtad ur Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift. Bearbetad och färglagd av Rolf StenJärnvägen utvecklade Eklången
Järnvägen fick stor betydelse för Eklången, inte bara för persontrafik utan också genom att post- och telefonförbindelser kunde utvecklas, godstrafiken ökade och samhällen byggdes upp runt stationerna. Så småningom etablerades också industrier, som utnyttjade järnvägen för sina transporter.
Vagnslaster med virke gick från och till sågen och betydande mängder kastved lastades ut vilket framgår av gamla stationsbilder där man kan se vedtravar för ”utskeppning” vid den för ändamålet byggda lastkajen.
Järnvägens underhåll och drift gav arbete både direkt och indirekt åt många eklångenbor.
Här är ett gäng ”rallare” i Eklången. Sjätte man från vänster är Kalle Gustavsson.
Gösta Pettersson på en sk dressin.Magasinet revs på 70-talet men nedanför Björkgården fanns, och finns ännu, en byggnad där bonden kunde hysa hästen när han åkte till stàn, och i anslutning till stationen fanns ett syrensnår som fungerade som utedass för resenärer.
Men järnvägen var ingen lysande affär för ägarna. Fram till 1920 gick det bra, men därefter försämrades lönsamheten mer och mer.
Minskad trafikintensitet och sämre tider under trettiotalskrisen gjorde att banan förstatligades 1931, då SJ tog över. 1936 elektrifierades järnvägen i sin helhet.
Under SJ-tiden lades de flesta mindre stationerna ned. Först togs bemanningen bort och sedan stängdes stationerna helt. 1974 slutade tågen stanna i Hällberga,
Men Eklången fick behålla tåguppehållen ända till januari 1994. Därefter pågick sporadisk godstrafik till Åkers Styckebruk ända fram till våren 1995.
Stationsföreståndare vid Eklångens station
1895-1899 G A Edström f. 1869
1899-1902 Arvid Swärd f. 1872
1902-1927 Edvard Brandt f. 1865
1928-1944 J V Johansson f 1880
1945-1946 B A E Lindgren f. 1914
1947-1954 Gösta Nilsson f. 1919
1954 - ? Lennart Slåtteby f ?.
Edvard Brandt utanför stationshuset
Gösta Westerberg, stationsskrivare, bodde i Ekenslund som ägdes av Johan Edvard Brandt.De som bodde i stationshuset Eklången
1895
Gustaf Adolf Edström. född 8/11 1869
Frans Algot Eriksson, stationskarl född 5/5 1873 med hustru Hulda Josefina Karlsson, född 11/7 1873
och sonen Algot Arvid Emanuel, f. 1898
1900
Gustaf Arvid Svärd, f. 1872, Stationsföreståndare g.m. Hilma Sofia Ek, f. 1879
1910-1923
Johan Edvard Brandt stationsman f. 1865 gift med Lydia Ulrika Eriksson, f. 1871. De hade fyra barn:
Sven Erhard f.1898, Svea Evelina Lydia f. 1901, Åke Edvard f. 1907 och Vivi Ulrika f. 1909.
1930
Till cirka 1942 bodde familjen Johansson i Eklångens station. De hade barnen John, Valter, Elon och Valborg.
Efterträdarna hette Gösta Nilsson med hustru Irma och sonen Jan, Lindgren samt siste stinsen Lennart Slotteby.
Vilka som därefter bott i stationshuset saknar vi uppgifter om. Kanske kan du komplettera med fakta?
Familjen Brandt. Möjligen i bostaden i stationshuset.
Stationshuset på 50-talet?Det gamla stationshuset i Eklången finns inte kvar, det brann ner vid en eldsvåda den 10 augusti 1997.
Källor: Roland Arrebäck, Ärla-Stenkvista Hembygdsförenings årsskrift 1995, uppsats av Lars och Kerstin Bager, Stenkvistaboken, Ärla-boken, Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926 del III, Bengt Norman, Margareta Bergqvist, Bo Gyllenberg.
Mer om järnvägen och stationen på denna blogg
Foton från stationen
Näst siste stinsen
