Eklången och järnvägen

I dagarna har den gamla järnvägsrälsen i Eklången rivits. Spikarna är urdragna ur sliprarna och spåren ligger löst på banvallen.
Snart kommer någon för att kapa spåren i lämpliga längder och transportera bort dem för återanvändning. Kanske vid det nya logistikcentrat i Kjula.
De sista resterna av Eklången som stationssamhälle är därmed utplånade.
(Klicka på bilderna så blir de större!)

Norra Södermanlands Jernväg invigdes den 30 september 1895.
Restiden för eskilstunabor som skulle till Stockholm reducerades därmed till mellan fyra och fem timmar.
Eklången station 1915. Tåget dras av lok nummer 9 och är på väg mot Södertälje Södra. Foto: Nybergska samlingen, Sveriges Järnvägsmuseum.
Kartan över hela sträckningen mellan Södertälje Södra och Mälarbaden är hämtad ur Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift. Bearbetad och färglagd av Rolf Sten

Järnvägen utvecklade Eklången
Järnvägen fick stor betydelse för Eklången, inte bara för persontrafik utan också genom att post- och telefonförbindelser kunde utvecklas, godstrafiken ökade och samhällen byggdes upp runt stationerna. Så småningom etablerades också industrier, som utnyttjade järnvägen för sina transporter.
Vagnslaster med virke gick från och till sågen och betydande mängder kastved lastades ut vilket framgår av gamla stationsbilder där man kan se vedtravar för ”utskeppning” vid den för ändamålet byggda lastkajen.
Järnvägens underhåll och drift gav arbete både direkt och indirekt åt många eklångenbor.
Här är ett gäng ”rallare” i Eklången. Sjätte man från vänster är Kalle Gustavsson.

Gösta Pettersson på en sk dressin.

Magasinet revs på 70-talet men nedanför Björkgården fanns, och finns ännu, en byggnad där bonden kunde hysa hästen när han åkte till stàn, och i anslutning till stationen fanns ett syrensnår som fungerade som utedass för resenärer.
Men järnvägen var ingen lysande affär för ägarna. Fram till 1920 gick det bra, men därefter försämrades lönsamheten mer och mer.
Minskad trafikintensitet och sämre tider under trettiotalskrisen gjorde att banan förstatligades 1931, då SJ tog över. 1936 elektrifierades järnvägen i sin helhet.
Under SJ-tiden lades de flesta mindre stationerna ned. Först togs bemanningen bort och sedan stängdes stationerna helt. 1974 slutade tågen stanna i Hällberga,
Men Eklången fick behålla tåguppehållen ända till januari 1994. Därefter pågick sporadisk godstrafik till Åkers Styckebruk ända fram till våren 1995.

Stationsföreståndare vid Eklångens station
1895-1899 G A Edström f. 1869
1899-1902 Arvid Swärd f. 1872
1902-1927 Edvard Brandt f. 1865
1928-1944 J V Johansson f 1880
1945-1946 B A E Lindgren f. 1914
1947-1954 Gösta Nilsson f. 1919
1954 - ? Lennart Slåtteby f ?.

Edvard Brandt utanför stationshuset

Gösta Westerberg, stationsskrivare, bodde i Ekenslund som ägdes av Johan Edvard Brandt.

De som bodde i stationshuset Eklången
1895
Gustaf Adolf Edström. född 8/11 1869
Frans Algot Eriksson, stationskarl född 5/5 1873 med hustru Hulda Josefina Karlsson, född 11/7 1873
och sonen Algot Arvid Emanuel, f. 1898
1900
Gustaf Arvid Svärd, f. 1872, Stationsföreståndare g.m. Hilma Sofia Ek, f. 1879
1910-1923
Johan Edvard Brandt stationsman f. 1865 gift med Lydia Ulrika Eriksson, f. 1871. De hade fyra barn:
Sven Erhard f.1898, Svea Evelina Lydia f. 1901, Åke Edvard f. 1907 och Vivi Ulrika f. 1909.
1930
Till cirka 1942 bodde familjen Johansson i Eklångens station. De hade barnen John, Valter, Elon och Valborg.
Efterträdarna hette Gösta Nilsson med hustru Irma och sonen Jan, Lindgren samt siste stinsen Lennart Slotteby.
Vilka som därefter bott i stationshuset saknar vi uppgifter om. Kanske kan du komplettera med fakta?
Familjen Brandt. Möjligen i bostaden i stationshuset.

Stationshuset på 50-talet?

Det gamla stationshuset i Eklången finns inte kvar, det brann ner vid en eldsvåda den 10 augusti 1997.

Källor: Roland Arrebäck, Ärla-Stenkvista Hembygdsförenings årsskrift 1995, uppsats av Lars och Kerstin Bager, Stenkvistaboken, Ärla-boken, Svenska Järnvägsföreningens minnesskrift 1876-1926 del III, Bengt Norman, Margareta Bergqvist, Bo Gyllenberg.

Mer om järnvägen och stationen på denna blogg
Foton från stationen
Näst siste stinsen

Karolina Wilhelmina ”Minna” Karlsson

Karolina Wilhelmina ”Minna” Karlsson var född i Eskilstuna den 19 april 1883. Hon tog sin småskollärarinneexamen i Malmköping 1903 och var ordinarie lärarinna vid Koppartorps småskola fr.o.m. höstterminen samma år. Hon genomgick nykterhetskurs, hembygdskurs i Eskilstuna och lekkurs vid Nääs. Undervisade även i slöjd. ”Minna” var också ledamot i barnavårdsnämnden och biblioteksstyrelsen.
”Minna” Karlsson var en av de första eller rent av först med att ha egen bil i Eklången.
Lärarinnan ”Minna” började sin anställning på Koppartorps skola till höstterminen 1903 och blev kvar till 1948 utan en enda dags frånvaro.

Kanske fastnade hon, som tjugoåring, för denna annons i ”Svensk Läraretidning” nr 26 juli 1903.



Vinjetten till ”Svensk läraretidning” nr 26 1 juli 1903.

Har du ett bättre foto av ”Minna” än vi? Vill du låna ut det till oss så vi kan kopiera fotot till arkivet?

Eleganta damer från Eklången

(Klicka på bilden så blir den större!)
Dessa eleganta damer är fotograferade den 17/6 1946 vid en utflykt till Mariefred.
Från vänster: Gurli Zetterwall, Britta Mählqvist, Edit Eriksson (skollärarens fru), okänd, Maj Jenssen och Margit Arrebäck. Fotot är utlånat av Roland Arrebäck.
Vet du namnet på den fjärde damen från vänster? Kan du berätta något om någon av dem?
Har du liknande eller andra eklångenfoton att låna ut till ”Eklången förr och nu”?

Mer om Åke Söhr

Åke Söhrs sångarkarriär sträckte sig genom sju decennier; från de små lokala engagemangen på 1930-talet genom de ”stora” decennierna under framför allt 1950- och 1960-talen och ända fram till hans bortgång år 1995. Han hade en bred lyssnarskara som gillade hans sångröst, inte bara i Sverige, utan hans tenorbarytonröst väckte genklang även i Norge. Hans inspelning av ”Svarta ögon” på skivmärket Cupol år 1962, sålde rätt hyggligt även i Norge och bidrog till att han i mitten av oktober år 1963, engagerades av Norsk Ringkringkastning för två radioprogram. ”Åke Söhr show” hette det ena programmet, i det andra lanserade han sången ”Regnig sommar”.
Åke Söhr fick kontrakt på tolv insjungningar för Sonora. Den första ”stenkakan”, av sammanlagt sex på Sonora, blev”Ensam”/”Glöm och förlåt” med ackompanjemang av Åke Jelvings orkester och den absolut sista – innan han gick över till Cupol runt årsskiftet 1956/1957 – var ”Hör hur lutan klingar”/”Ellinor dansar”.
Ur en längre text av C-G Leijgård
Hela texten finns i vårt arkiv.

Sommaren 1959 fick Åke Söhr engagemang som sångare i Nils Kyndels orkester på restaurang Lindgården på Djurgården i Stockholm. Orkestern med Åke Söhr som sångare fortsatte att spela på Lindgården varje sommar åtta år i rad.
Restaurangen, som byggdes till Stockholmsutställningen 1930, har några år stått och förfallit och i år revs den för gott.

Vill du höra hur Åke Söhr lät kan du klicka här. Åke Söhr sjunger ”Om du bara förstår” med Knut Edgardts orkester - Inspelningsår: 11 September 1953 Längd: 2:35. Stenkaka från Sonora.



Åke Söhr har vi tidigare presenterat på den här bloggen. Gå dit genom att klicka här.

Väggmålningar i Eklången

I huset Annedal, där i dag Mattias Hellström och Linda Gustafsson bor, fanns på 40-50-talet några väggmålningar utförda av Göte Johansson. På den tiden bodde Arvid Arrebäck med familj i huset.
Målningarna blev senare övertapetserade av nya ägare.
Men nu håller Mattias och Linda på att ta fram målningarna igen.








Roland och Ragnhild Arrebäck har lånat dessa foton till ”Eklången förr och nu”.
Snickaren föreställer Arvid och änglarna är hans söner Roland, Bengt och Lasse.


Annedal på 40-talet

Boardförädlingsfabriken i Eklången

(Dubbeklicka på fotot så blir det större!)

Ingenjör Carl Wikström (16 april 1923-20 juli 2004) var yngste son till grosshandlare Carl och Norma Wikström. Familjen bodde i Stockholm och ägde Nordmalings Ångsågs AB, som sedermera blev Masonite AB, där produktionen av den världsberömda träfiberbaserade boarden ägde rum. Carl tog ingenjörsexamen 1949 på Teknis i Härnösand med praktik på cellulosaindustri. Vidare praktiserade han även inom Masonitekoncernen i USA och Kanada och studerade på Massachusetts Institute of Technology. Gifte sig med Mary Pennebaker från New Orleans. 1951-52 bodde och arbetade han på Masonites nya anläggning i Ukiah, Californien.
Efter en kort kontorsanställning på P Wikström J:or i Stockholm, satsade Carl på egen rörelse i Eklången. Han utvecklade produkter av masonite till hem och butiksinredning. AB Boardförädling målade och sålde ”läderboard” och perforerad ”Pegboard” med krokar och verktygshållare.
Carl var mycket musikintresserad. En tid ledde han en studiecirkel i klassisk musik i Eklången.

Hur det gick till när Carl Wikström etablerade sig i Eklången kan du läsa i detta klipp ur Strängäs tidning 25/10 1957.

(Dubbelklicka på tidningsklippet så blir det läsbart!)

Näst siste stinsen i Eklången

(Klicka på bilden så blir den större!)
Gösta Nilsson (1919-2009) stins vid Eklångens station 1947 – 1954. Han träffade en flicka från orten och blev Eklången trogen tills han befordrades till stationsinspektor vid Läggesta.

Har du minnen av Gösta Nilsson? Berätta för oss!

Söndagsskola i Frideborg 1931

Känner du igen förälder eller far- och morförälder på fotot?
(Klicka på bilden så blir den större)
Söndagsskola i Frideborg, möjligen år 1931. Pojken längst ut till höger i mellanraden är John Johansson, son till föreståndaren vid Eklångens station. Den lilla flickan, nr två från vänster i mellanraden, är Irma Olsson f 1926. Längst ner till höger sitter Helga från Vretstugan. Flickan längst fram till vänster är Anna-Lisa f.1923 syster till Margit Arrebäck.

Men vilka är de övriga?

En Eklångenprofil – Gottfrid Nykvist

En av de profiler som bott och verkat i Eklången är Gottfrid Nykvist.
Han bodde i Evaborg 1:15 som idag, under sommarhalvåret, bebos av Kerstin och Bengt Fittger.
Gottfrid föddes 25/9 1881 i Gropptorp, nära Marmorbyn i Sörmland, och kom till Eklången 1930. Gottfrid dog 9/10 1982 så han blev 101 år gammal.




Gottfrid var gift två gånger. Med sin första fru, Eva Margareta f. Jäder, hade Gottfrid tre barn – Ragnar, Siri och Rut.
Sedan Gottfrid blivit änkling gifte han sig med Greta som var syster till första hustrun. Deras gemensamma dotter hette Märta som på äldre dagar bosatte sig på Södermalm i Stockholm.

Gottfrid arbetade som snickare och tusenkonstnär, han jobbade med skogsarbete åt Björndammen och han hjälpte till vid många egnahemsbyggen i Eklången samt med den stora upprustningen av Rinkesta gård. I sin ungdom var han en tid stamanställd vid Kongl. Andra Svea Artilleriregemente.

Några av Gottfrids arbetsplatser under 55 års arbetsliv
Arbetsplats/Arbete/Slutat år
Kongl. Andra Svea Artilleriregemente /Konstapel/1901
Rosslinge/Trädg.dräng/1902
Åsby gård/”/1906
Rossviks säteri/Andraman i ladug./1908
Berga gård/Arbetsdräng/1911
Berga gård/” /1912
Berga Gård/Statardräng/1914
Wiby/Statkarl/1916
Eskilstunaortens mejeriförening m.b.p.a. Fiholm/Maskinist/1918
Grimsta/”/1918
Rinkesta Gård/”/1918
Rinkesta säteri/Slöjdare/1919
Lundby Säteri/Gårdskarl/1921
Flättorp/Ladugårdskarl/1922
Lundby Säteri/1927
Bolinder-Munktell/Städare/1947
Eskilstuna Fabriksaktiebolag/Skurare av kedjebrickor/1953


Gottfrid Nykvist rubrikernas man
På sin ålders höst blev Gottfrid Nykvist intressant för lokalpressen. 1961 skrevs det om att han tillhörde hemvärnet vid 80 års ålder. Tio år senare, när han fyllde 90, blev han uppmärksammad av tidningen och där berättade han att han tog en cykeltur på tio mil när det blev för långrandigt hemma. Han uppmärksammades av Folket och Kuriren på 92-årsdagen, 93-årsdagen och när han fyllde 95, 99 och 100.

Klipp ur GT 710929

När Gottfrid var 90 blev han tillfrågad om det inte var besvärligt att bo i den vedeldade stugan när han var så gammal. Men det tyckte han inte.
Men var det inte lite besvärligt att vara så gammal?
¬– Jo, jag blir litet yr när jag går upp på taket, erkände han.

Här prövar Gottfrid en Vespa på 50-talet.



Det var inget besvärligt med vedeldning, ansåg Gottfrid.

(Klicka på bilderna så blir de större!)
Foton och information: Maritha Larsson.
Kan du bidra med minnesbilder om Gottfrid Nykvist, så hör av dig till oss!